Uppvärmning och rörlighet

Jag har nämnt flera gånger nu hur viktigt det är med en bra uppvärmning men det kan vara svårt att veta vad en bra uppvärmning riktigt innebär så jag tänkte ge mina åsikter om det. Som vanligt så är detta baserat på mina egna egenskaper och ifrån folk jag känner. Jag kan inte backa upp något av det här med vetenskaplig fakta eftersom jag inte är utbildad så det kan förstås komma många och säga att jag har fel, men jag böjer antagligen mer än dem så det skiter jag fullständigt i.

Först och främst; man presterar avsevärt mycket bättre när man är ordentligt uppvärmd än när man är slarvigt uppvärmd. Sedan sänks förstås skaderisken väldigt mycket och det är ett bra tillfälle att öka sin rörlighet. Det är lätt att tro att man är uppvärmd bara för man känner sig varm, taggad eller svettig. Om man är uppvärmd när man är svettig så kan jag ställa mig på en crosstrainer i 3 minuter och sen är det klart (och ja, det var typ så jag gjorde när jag började gymma som sextonåring.) Som jag skrev i ett tidigare inlägg så pågår uppvärmningen från när man vaknar till när man ska träna. En ordentlig ”grundvärme” är svårt och tar tid att få till. Det är därför man kan känna sig stelare och kallare när man tränar på morgonen. Kroppen behöver ganska lång tid för att vakna till ordentligt.

Jag anser att en bra uppvärmning ska bestå av denna ”grundvärme”, som man får till genom att röra på sig under dagen plus ha ordentligt med kläder på sig när man värmer upp, tänjning (inte stretchning) och till sist en lätt höjning av puls. Om ni måste träna på morgonen så får ni ta på er mycket kläder och helt enkelt värma upp under en längre tid. Om ni tränar senare på dagen så behöver ni bara röra på kroppen på enkla sätt. Till exempel; stå upp istället för att sitta, ta trapporna om ni kan, gå eller cykla dit ni ska. Tänjningen (fortfarande inte stretchning) kommer jag gå in djupare på lite senare. En lätt höjning av pulsen behöver inte innebära konditionsträning. Det kan vara så enkelt som att göra tänjningarna tätt inpå varandra eller bara göra många uppvärmings-reps.

Anledning till att jag tycker att man alltid bör sträva efter en ökad rörlighet är för att en orörlig kropp är en låst kropp. Man kommer inte nå sin fulla potential som atlet eller människa om man inte har bra rörlighet. Det finns förstås vissa övningar där det inte krävs en bra rörlighet men jag pratar om helheten här. Jag vill inte bara vara bra på att lyfta en skivstång med vikter på en kort bit och sen känna att jag är klar med min jakt på utveckling. Den mänskliga kroppen är fantastisk på så otroligt många saker bara man låter den vara det och att begränsa sig själv till lyftning är, med brist på ett bättre sätt att uttrycka det på, ett jävla slöseri.

Vidare till tänjningen (har inte blivit stretchning än). Skillnaden mellan tänjning och stretchning är att när man tänjer så gör man en mjuk och gungande rörelse istället för att hålla muskeln utdragen under en lång tid. Jag förespråkar tänjning eftersom jag har både läst och känt av att statisk stretchning tar bort mycket explosivitet och kraft man har under en kort period. Alltså inte särskilt bra att göra innan ett styrkepass. De övningar jag kommer visa här gör jag innan alla mina styrkepass och  några av dem innan kampsport- och konditionsträning. Det varierar ganska mycket vilka övningar jag väljer utöver dessa men de jag visar här har jag alltid med.

Den här börjar jag alltid med. Jag tar tag i något hårt och stabilt, sätter mig i en djup böj och sitter kvar där en stund. Efter ett tag börjar jag vagga fram och tillbaka och i sidled. Sen är det bara att låta fantasin löpa vild. Man kan stå bredare eller tätare med fötterna. Man kan göra lätta rullningar med knäna. Man kan rulla fötterna och få in lite tänjning för fotlederna. Men det jag alltid gör är det ni ser bredvid där jag sätter fötterna längre fram och sedan försöker nudda golvet med rumpan. Sedan gungar jag långsamt i sidled. Denna övning såg jag i Tyngres video där Anders Bergström lär Robert Berg ryck (som ni bör kolla på) och jag har gjort den ända sen dess för den är grym helt enkelt.

Nästa är en tänjning av hamstrings som går över i en böj. Om jag känner mig lite kall och stel i hamstrings så brukar jag gnugga dem med mina händer en stund. Det brukar ge ganska bra värme innan man tänjer. Jag tar tag i tårna och försöker vika ihop mig själv och sedan använder mitt grepp för att tvinga ner rumpan i en djup böj. Den kan vara bra att gunga lätt i böjen också.

Sedan har vi ännu en tänjning av hamstrings, fast en annan variant som känns lite annorlunda, som går över i en…ja…säl-pose antar jag. Skön för hela kroppen. Många är märkligt stela i magmusklerna så detta kan vara en bra övning för att få bort det.

Sen har vi ett monster. Usch. Det här är nog en av de värsta men bästa av dessa och rekommenderar att alla gör den. Jag har fått den ifrån en duktig och mångsidig idol som heter Tobias Jönsson @tobias_jonsson_.  Jag brukar göra några lättare övningar först så jag redan är lite varm och tänjd eftersom den här kan vara omöjlig om man är spänd eller stel. Jag ställer mig i en planka fast på händer sen för jag upp ena foten så den står bredvid mina händer. Sen sätter jag ner armbågen i golvet och roterar upp hela kroppen. Om ni inte når hela vägen ner med armbågen så är det ingen fara. Gå så djupt ni kan så kommer ni nå till slut. Är ni inte rörliga efter att ha gjort den här ett tag så kan jag tyvärr inte hjälpa er.

Pinnar kan man göra mycket roliga saker med. Jag brukar börja med att hålla den över huvudet som i ett ryck och sedan pendla till höger och vänster som ni ser på den vänstra bilden. Sedan snurrar jag den långsamt bakom ryggen och tillbaka igen som på högra bilden. Börja med händerna långt ut och för dem långsamt längre in.

Vi rullar vidare med kanske den skönaste av alla dessa helveten. Jag hänger i en chins-ställning med raka armar och försöker slappna av i hela kroppen. Sedan drar jag upp och ner mina skuldror som ni ser på högra bilden, fortfarande med raka armar. Känner man sig manad kan man väl klämma av några ordentliga chins också.

Sedan har vi nog den läskigaste av dem. Jag börjar med att sitta på rumpan med benen så brett ut som möjlig och sedan försöker lägga min överkropp framåt. Sedan rullar jag på ryggen bakåt och lägger hela vikten på mina skuldror och nacke. Jag som ibland blir ganska stel i nacken och trapsen tycker om denna övning. Vill man så kan man rulla lite på nacken också i sidled.

Till sist har vi en för ljumskarna och en för höftböjaren. Båda suger så det är bara att få det gjort. Kom ihåg bara att göra det mjukt och försiktigt med ett lätt gung så går det bra.

Som jag sa tidigare så är inte det här alla jag gör men det är de viktigaste tycker jag. Det ni måste komma ihåg är att jag redan är väldigt varm innan jag gör de här övningarna. Det kan vara väldigt kontraproduktivt att göra dem när man är kall och stel. Med andra ord, ni kan skada er. Så kom ihåg att ordningen är som följande;
1. Långsam grundvärme under dagen med mycket kläder.
2. Lätt och mjuk tänjning av hela kroppen oavsett vad ni ska träna.
3. Lätt höjningen av pulsen genom konditionsträning eller uppvärmningsreps.
Min uppvärmning brukar ta ungefär en halvtimme och mitt första arbetsset brukar inte ske förrän kanske 40-50 minuter in i passet beroende på hur mycket vikt jag ska ha på stången. Denna otroligt långsamma uppvärmning passar förstås inte alla och det förstår jag absolut. Anledningen till att jag gör det är för att min prio 1 är att inte skada mig plus att jag gör mycket av min rörlighetsträning innan lyftningen. Det här sättet passar mig och om ni vill kan ni prova det och se om det passar er också.

Har inte så mycket mer att säga om det. Glöm inte att om ni behöver hjälp med lyftningen eller andra saker som handlar om träning så kan ni kontakta mig på richard.blyckert@hotmail.com eller via min facebook. Jag brukar vara duktig på att svara snabbt. Kostnaden beror helt på vad ni behöver hjälp med och det bestämmer vi tillsammans. Om ni vill se ett blogginlägg om något specifikt är det bara att säga till så ska jag nog kunna fixa det. Annars så är det bara ni fortsätter träna på. Kom ihåg att träna smart, skada er inte och slarva inte.

Stora Stygga Blyckert.

Göra sitt eget program

Fler och fler har börjat fråga mig om jag har träningsprogram som jag kan ge dem eller hur jag själv gör mitt eget program. Vad gäller göra program åt andra så gör jag tyvärr inte sånt. Missförstå mig inte, jag tycker det är väldigt kul att hjälpa folk med träning och skulle mer än gärna ta betalt för det. Problemet blir att jag vill inte bara skriva ner lite reps och sets och sen efteråt höra hur det gick. Hela min syn på träning och hur man utvecklas handlar inte bara om vad som står på pappret att man ska göra under dagen. Det är faktiskt en väldigt liten del av det. Om jag skulle hjälpa er på mitt sätt så vill jag vara med er när ni tränar, inte alla gånger förstås, men tillräckligt för att kunna rätta till teknik och gå igenom allting så utförligt som möjligt för det är så jag tycker man behöver göra för att utvecklas på bäst sätt.

Det jag däremot kan göra för att hjälpa er, är att berätta hur jag själv gör mitt program och på så sätt kan det hjälpa er när ni gör era egna program. Det finns förstås många som trivs bäst med att andra gör programmet åt en och det kan jag absolut förstå. Men anledningen till att jag vill att ni gör era egna program är för att det kommer tvinga er att lära er om er egna kropp och hur den fungerar. Jag skulle verkligen inte kommit så här långt i min träningsresa om jag inte hade gjort mitt eget program. För varje snedsteg, för varje idé om nya träningssätt så kommer ni helt enkelt bli bättre på träning. Det behöver förstås vara en kombination av det och hjälp av andra men det kommer vi till lite senare.

Först och främst. Hur gör man ett program? Det jag kommer försöka göra här är en mall som man kan basera alla träningsprogram på. Inte bara styrkelyft även om det är just det jag kommer använda som exempel. När jag senare i inlägget kommer visa ett exempel på hur en av mina veckor kan se ut så kommer ni se att det verkligen inte ser ut som ett typiskt styrkelyftsprogram, för det är det inte. Jag tränar inte för att bara bli bra på styrkelyft, men jag behöver fortfarande bli bra på det. Mitt program har utvecklats väldigt mycket under åren till någon slags hybrid av alla saker jag vill bli bra på.

1. Man blir bra på det man gör.
Det här är väldigt självförklarande. Om ni vill bra på styrkelyft så bör ni utöva styrkelyft. Problemen kommer när man börjar fundera på hur ofta som är bäst och jag tror verkligen det ärligaste svaret jag kan ge er är; prova er fram men gör det varsamt. Se det inte som en träningsövning. Det är fortfarande väldigt många som tror att knäböj är en benövning och marklyft är en ryggövning. Det är det inte. Eller åtminstone inte bara det. Se det istället som en helkroppsövning. Eller som jag ser på det, en rörelse. Om ni vill bli starka i knäböj räcker det inte med starka ben, alltså är det inte en benövning. Om ni vill bli starka i knäböj så behöver ni vara stark i rörelsen. Hela kroppen behöver vara stark och era olika kroppsdelar behöver samarbeta för att göra rörelsen tillsammans.

Det finns styrkelyftare som tränar momenten 3-5 gånger i veckan med olika nivåer av intensitet varje gång. Sen finns det såna som jag som tränar momenten 1-2 gånger i veckan men använder andra hjälpövningar istället. Jag tränar tillexempel bara knäböj en gång i veckan men jag tränar också frontböj och ibland overhead-böj. Det är inte samma rörelser, men de hjälper min kropp att bli bättre på utföra många olika rörelser. Anledningen till att jag gör detta är för att jag vill bli bra på knäböj men jag vill också bli bra på många andra saker. Så jag har inte riktigt tid att träna just knäböj 2-3 gånger i veckan. Jag behöver bli starkare i knäböj för att bli en bättre styrkelyftare men jag behöver också bli starkare i frontböj och overhead-böj för att bli en bättre tyngdlyftare. Man blir bra på det man gör.

2. Lär känna er egna kropp.
Det viktigaste jag har lärt mig själv är att veta exakt när jag behöver vila. Det krävs mycket erfarenhet för att kunna skilja mellan en smärta som kommer gå över av sig själv och en smärta som behöver vila eller ibland en behandling för att gå över. När jag börjar känna att mina leder blir lite utslitna, jag får smärtor lite här och var och jag känner mig allmänt svagare så tar jag direkt en vilovecka. Det finns många som skulle säga att allt det här är bara en del av att vara en atlet och det håller jag förstås med om. Men jag har tjatat om det här tidigare och jag kommer aldrig sluta tjata om det. Skada er inte. När någon säger att skador är en del av att vara en atlet så låter det alltid väldigt slarvigt i mina öron. Skador försvinner inte. Er kropp är er moneymaker. Ta hand om den så tar den hand om er.

En annan del av att lära känna sin kropp är att kunna identifiera vad man svarar på. Vilken slags träning och kost som sätter igång en snabb utveckling. Vi är alla atleter här, vi svarar alla på olika saker och vi kommer alla utvecklas. Alltså bör inte prio 1 vara att utvecklas, utan att utvecklas snabbare än alla andra och hitta den metoden som passar just er bäst. Detta är en av sakerna som gör att folk skadar sig för dem får panik och tror att man måste träna hårdare för att utvecklas snabbare. Träna inte hårdare, träna smartare och kanske viktigast av allt; ha tålamod. Ha tålamodet till att prova olika träningssätt och alltid lära er mer.

3. Respektera era svagheter.
Detta är egentligen en del av att lära känna er egna kropp men det är så jävla viktigt att det fick sin egen punkt. En svaghet i kroppen kommer sabotera för resten. Så enkelt är det. Problemet med svagheter är att de oftast bara dyker upp i de allra tyngsta lyften. Därför behöver man vara extra uppmärksam under en toppning eller tävlingsperiod och verkligen studera hur lyften ser ut. För det är det som kommer låta er veta vad ni ska jobba på under nästa träningsperiod.

Vi använder min mark som exempel. Tittar man på mina tyngsta markar så ser man att stången kommer snabbt upp från backen men sen är jag långsam i utlåsningen. Jag är långsam i utlåsningen för min rygg inte håller sig rak under lyftet. Min rygg håller sig inte rak under lyftet för jag är för svag i min övre rygg, främst trapsen och även magen. Alltså behöver jag jobba på de områdena.

4. Progression.
En av de viktigaste och svåraste delarna med ett program är hur man fortsätter med det. Om man har fått ihop sin första vecka, hur andra veckan ska se ut och tredje veckan. Det finns förstås väldigt många olika sätt att göra det här på så det jag först och främst vill rekommendera att ni gör är att läsa på så mycket ni kan om de olika metoderna. Det finns gott om saker ni kan läsa om bara ni googlar. Sen är det alltid en bra idé att höra hur andra i er omgivning gör, men ta förstås allt med en nypa salt. Lita på människan men inte på vad den säger.

Om vi nu går vidare till hur jag gör, så använder jag den lättaste och absolut tråkigaste metoden, men jag skulle förstås inte använda den om jag inte kände att den var effektiv. Alla mina träningsperioder går i cykler på ungefär 6-8 veckor. En cykel påbörjas direkt efter en annan slutar och de kan sluta med antingen en toppning eller en tävling. Oftast vilar jag en vecka ifall jag känner att jag behöver det annars går jag in på en till cykel. Det jag gör då, som jag tidigare har sagt, är att jag väljer en löjligt lätt vikt som oftast ligger på 50 % av mitt 1RM. Sen höjer jag 10 kg varje vecka. Så enkelt är det. Träningsupplägg behöver absolut inte vara invecklade för att vara effektiva. Jag ser många fördelar med den här metoden. Det sliter inte på kroppen lika mycket. Eftersom jag aldrig tränar med bälte om det inte är under toppning så får jag mycket teknikträning och core-träning. Man behöver inte sitta och räkna ut komplicerade procenttal varje jävla vecka och även om man känner sig ur form kan man fortfarande göra det man ska göra ordentligt utan att behöva bomma massa lyft.

Det är förstås många styrkelyftare som inte vill göra sånt här för de tycker att det är för lätt träning och inte ger resultat. Men jag kommer alltid stå fast vid att man inte måste träna stenhårt för att få resultat. Det viktigaste är kontinuitet och helheten. Sedan lägger jag förstås små tvister på övningarna så att de ska bli lite svårare utan att behöva höja vikten, som pauser och så vidare.

Mitt program
Normalt sett skriver jag aldrig ner det jag ska göra. Jag vet redan vad jag ska göra för övningar på de olika dagarna och de exakt vikterna och set/reps bestämmer jag dagen innan eller bara under dagen innan jag kommer till gymmet. Ibland bestämmer jag inte alls utan bara gör det jag känner för när jag väl kommer dit. Detta kan jag göra eftersom jag är så pass medveten om vad jag behöver bli bättre på men det är inget jag skulle rekommendera att andra gör, särskilt inte nybörjare. Det jag tycker ni borde göra är att bara utgå från en viktig övning och sen bygga resten kring den övningen.

Till exempel; vi väljer knäböj. Om jag väljer att sätta knäböjen på måndag då vet jag att jag behöver vila ordentligt till marken. Så då sätter jag marken på torsdag. Sen vill jag bänka en eller två gånger i veckan. Då kan jag sätta ena på tisdag och andra på fredag. Ett lättare pass på tisdagen som kan följas upp med lite axlar och ett tyngre pass på fredagen där jag även kan göra lite dips och så vidare. Redan här har vi en bra mall på ett program och som ni senare kommer se är ungefär den jag använder.

Det ni inte får glömma är att planera in en ordentlig uppvärmning. Att inte värma upp ordentlig är bland det dummaste som finns. Man presterar bättre när man är uppvärmd och sänker skaderisken. Så ha en genomtänkt och planerad uppvärmning. Tyvärr kan jag inte gå in djupare på hur jag värmer upp för då kommer det här inlägget bli dubbelt så långt men om ni verkligen vill veta så kan jag göra ett inlägg om det någon annan gång.

Sen skulle jag rekommendera att ha inplanerad rörlighetsträning och konditionsträning också. Annars blir det mycket lättare att strunta i det. Sen måste ni förstås planera in lite träning för svagheter och andra hjälpövningar. Men nu tänkte jag ge ett exempel på hur en av mina träningsveckor kan se ut just nu. Notera KAN se ut. Alla mina veckor ser olika ut beroende på vad jag har tid för och vad jag känner för.

Måndag
Höga boxhopp 4×4
Hängryck 70 kg 2×4
Highbar pausknäböj 150 kg 3 sekunder 3×3
Raka marklyftshrugs 120 kg 5×3
Cirkelträning;
Benspark 10-12 reps +
Bencurls 10-12 reps +
Benhöjningar failure +
Plankan failure
x3

Tisdag
Bänkpress 100 kg 5×5
Militärpress + pushpress 80 kg 4×4
Sidolyft 10-12 reps supersetat av;
Shrugs 8 reps
x3
L-sit 3xfailure
Toes to bar 3xfailure

Onsdag
Konditionsträning, boxningsträning eller vila.

Torsdag
Höga boxhopp 4×4
Vändningar 110 kg 3×3
Frontböj 120 kg 3×3
Upphöjda markshrugs 150 kg 3 reps supersetat av;
Chins till failure
x3
Stångrodd 3×8
Plankan 3xfailure

Fredag
Bänkpress 120 kg 3×3
Smalbänk 90 kg 5×5
Dips 50 kg 5×5
Hantelpress 3×12
Frenchpress 3×10

Lördag
Boxhopp 4×4
Ryck 80 kg 4×2
Stöt 120 kg 4×2
Sotspress 3×6
Overhead-böj 3×3

Söndag
Kondition, boxning eller vila.

Vi kan se en hel del saker här. Väldigt mycket träning för mage och axlar/traps eftersom det är några av mina svagheter som jag behöver jobba på. Lite cirkelliknande träning och supersets eftersom det ger lite kondition och extra träning, plus att jag blir klar snabbare. Tre typer av böj men ingen tävlingsböj. Flera varianter av mark och andra övningar där man lyfter upp en stång från marken men ingen tävlingsmark.

På mina off-dagar så har jag skrivit antingen konditionsträning, boxningsträning eller vila. Jag väljer vad jag ska göra beroende på hur fräsch jag känner mig i kroppen och vad jag känner för. Om jag känner att min kropp behöver vila så kommer jag välja det framför kondition eller boxning. Dessutom får jag konditionsträning varje dag på mitt jobb. Ni som inte har samma ”lyx” skulle jag rekommendera ha inplanerade konditionspass som ni aldrig väljer bort.

Slutord
Förhoppningsvis är ni nu aningen klokare än när ni började läsa. Oftast är allt det här enklare än vad man tror att det är bara man får en uppfattning av det. Men för att sammanfatta några viktiga punkter ni borde ta mer er från det här;
– Prova er fram men gör det varsamt.
– Leta alltid efter nya sätt att träna på ifrån internet och andra människor men lite inte blint på vad ni läser eller hör. (Lita inte blint på vad jag säger heller för den delen.)
– Man blir bra på det man gör.

Om ni, trots denna felfria fontän av kunskap, inte känner er helt självsäkra till att göra ert egna program så finns det faktiskt en sak jag kan erbjuda. Som jag skrev tidigare så gör jag inte program åt folk men det jag kan göra, om ni vill, är att korrigera era program som ni gjort åt er själva. Det kan vara lite nervöst att starta på ett helt nytt och eget program så det kan vara skönt att ha någon att bolla idéer med. Det behöver förstås inte vara jag. Ni bör alltid bolla idéer med så många människor som möjligt, men om ni vill ha min hjälp så finns jag tillgänglig. Jag kommer behöva ta lite betalt av uppenbara skäl men kommer förstås inte ta lika mycket betalt som för ett program.

Så det jag vill att ni gör om ni vill ha min hjälp är först och främst att göra en mall på hur ni vill att ert program ska se ut. Var inte oroliga för att göra fel. Klottra ner lite skit på ett papper bara sen kan ni antingen maila mig på richard.blyckert@hotmail.com eller skriva till mig på Facebook där jag bara heter mitt namn, Richard Bäckström Blyckert. Sedan kommer vi överens om en rimlig summa beroende på hur mycket hjälp ni vill ha och om ni vill ha fortsatt hjälp.

Om ni inte känner att ni vill ha min hjälp så hoppas jag åtminstone något av det jag skrivit här har hjälpt er och sen önskar jag er lycka till med programmen.

The Blyck.

Så det inte kommer som en chock

Nästa år kommer bli mitt sista tävlingsår inom styrkelyft. Jag skulle kunna sluta där med det här inlägget men jag antar att för vissa av er så verkar detta som en konstig sak att göra, med tanke på min nyliga framgång inom sporten, så jag vill försöka förklara varför det inte är det. Faktum är att jag har hållit på att sluta med styrkelyft ända sen jag började för 2.5 år sen.

Jag har utövat en hel del sporter under min uppväxt. Allting ifrån fotboll, golf, pingis, dans och diverse kampsporter. Tanken av att jag skulle satsa på en sport och försöka tävla i det slog mig faktiskt aldrig. Det enda som jag tyckte var riktigt roligt var kampsport men det blev alltid för omständigt för att jag skulle engagera mig i det helt och hållet. Jag började gå på gym när jag fyllde 16 och det var tillräckligt enkelt och lättillgängligt för att jag skulle fortsätta och ta det på allvar. Eftersom jag åt väldigt mycket och tränade ofta så blev jag väldigt stark. Tillräckligt stark för att fånga uppmärksamhet från några som tävlade inom styrkelyft (läs Josef Eriksson). Hade fått höra från honom i flera år innan jag ens visste var styrkelyft var att jag borde börja tävla i det. Jag sa alltid nej för jag inte riktigt förstod vad det var och jag kände mig inte särskilt intresserad.

Det gick ett par år och jag fortsatte träna. Jag lärde känna ännu en styrkelyftare som jag jobbade med lite grann och gick till slut med på att komma ner till Hallsbergs Atletklubb och träna lite med honom och Josef. Eftersom jag visade mig vara en naturbegåvning på att bli stark så ställde jag upp på en serie 2 tävling. Jag visste inte vad det var för typ av tävling och jag vet fortfarande knappt vad en serietävling är men det gick väl helt okej. Jag tävlade i 105an och gjorde 210 – 155 – 245 : 610. Eftersom det var ungefär likadant som att träna så tyckte jag det var ganska kul.

Ett halvår senare har jag bestämt mig för att gå ner i vikt till 93an och tävla på mitt första Distriktsmästerskap. Eftersom jag var ovan med att gå ner i vikt och träna tunga övningar samtidigt så dietade jag på tok för hårt. Så hårt att jag bara fick mina ingångslyft och tappar stången på mina tår i min andra mark eftersom jag tävlade sumo på den tiden. En av mina tår skalades rakt av och hängde bara kvar i en skinnbit. Efter en natt på akuten och tolv stygn i tån så hade jag i stort sett accepterat att jag aldrig skulle tävla igen. Det var inte alls lika kul när det inte gick bra. Men eftersom jag inte riktigt hade något annat att göra så fortsatte jag träna och ett halvår senare så väger jag över 100 kg igen och har blivit stark. Jag ställer upp i mitt första junior SM och vinner brons. Förstår ingenting. Jag som aldrig hade tänkt tävla igen och bara hade tränat powerbodybuilding-isch typ av träning står helt plötsligt på en SM-pall. Det var då jag började ta hela grejen på allvar och på nästa tävling så vann jag mitt första guld.

Även fast jag alltid känt att styrkelyft inte var för mig så började jag acceptera att det är det jag gör nu. Jag är en styrkelyftare. Det kändes dock fel att säga så. Ju mer och oftare jag tävlade insåg jag att det var inte alls styrkelyft jag tyckte om. Det var att prestera. Det var att vinna jag tyckte om. Eftersom jag under tiden som jag tränat styrkelyft också provade att träna mycket annat så började jag inse att det inte bara var styrkelyft jag hade potential i. Under min långa träningsresa så inser jag att jag har en väldigt mångsidig och anpassningspar kropp. Mina tankar börjar vandra och jag funderar på andra sporter som jag skulle kunna byta ut styrkelyftet emot. Under en period var jag till och med lite säker på att det var tyngdlyftning jag skulle satsa på, men det kändes inte heller helt rätt. Och det är det som stört mig under dessa år. Den absolut enda gången det känts rätt är när jag står på pallen och får applåder. Det hade inget med sporten att göra. Jag hade helt enkelt ingen kärlek för styrkelyft men samtidigt så visste jag inte vad jag annars skulle göra.

Sen slog det mig. I somras faktiskt. Något som har varit framför mig hela tiden och jag borde ha kommit på för länge sen. Något som jag alltid tyckte var kul och som jag faktiskt kände en passion för även om jag inte provat det särskilt mycket och jag inte hann bli särskilt bra på det. Kampsport. Jag har provat på boxning, jiu-jitsu och MMA och det var det roligaste jag gjort. Eftersom jag blivit så bra på styrkelyft så pass snabbt så har det varit svårt att lägga det bakom mig, men i somras så bestämde jag mig för att ett år till får räcka oavsett hur det går och oavsett hur bra jag hinner bli.

Många av er som läser det här kommer förstås inte förstå varför jag skulle vilja sluta med en sport som jag har en sådan talang för och som jag ägnat mig åt i flera år. Många av er kommer definitivt inte förstå varför jag skulle vilja byta ut allt det där för att börja träna något som kampsport. Jag förstår att ni inte förstår det. Jag förstår också varför ni som håller på med styrkelyft har en kärlek för det, men jag har helt enkelt inte den kärleken. Oavsett hur mycket jag presterar i sporten så kommer jag inte tycka om den mer för det och jag kommer aldrig kunna engagera mig fullt ut i en sport som jag inte har passion för.

Sen kommer antagligen flera av er tro att jag aldrig kommer kunna bli lika bra i kampsport som jag är och skulle kunna bli i styrkelyft. Jag är inte särskilt orolig.  Oavsett hur arrogant det låter så har jag en naturligt stark, explosiv, uthållig och mångsidig kropp som väldigt lätt kan anpassa sig till stressen jag utsätter den för. Styrkelyft är långt ifrån den enda sporten som jag har enorm potential för men det spelar ändå ingen roll. Det här handlar inte om att välja sporten jag kan bli bäst i. Det handlar om att välja sporten jag vill välja. Jag skulle kunna vara sämst i Sverige i kampsport men fortfarande föredra det framför något annat. Jag är förstås tacksam för all hjälp och gemenskap jag fått ifrån hela styrkelyftsamhället. Det är absolut människorna jag kommer sakna mest.

Jag kan förstås inte lova att jag aldrig igen kommer tävla i styrkelyft eller andra styrkebaserade sporter. Jag kan inte ens lova att det blir kampsport som jag kommer satsa på men det som är säkert är att jag behöver sluta med styrkelyft för att utforska andra saker.  Sen är det väldigt långt kvar tills jag ska sluta. Jag kan inte säga exakt när eller vilken tävling som kommer bli min sista. Jag kommer helt enkelt få gå på känn. Jag ville mest göra det här inlägget för att ni skulle få lite insikt i min styrkelyftshistoria och så det inte kommer som en chock och verkar som något oplanerat när jag faktiskt slutar. Jag kommer aldrig vara en styrkelyftare, men jag kommer alltid vara en atlet.